Då jag inte frågar längre

Då jag slutar fråga.
Då bergen höjer sig
över alla svar.

Och tystnaden slår ut
som en stenbalustrad.

Då orden inte längre
vindlar sig.

Då luften är en molnig stad
och dörrarna blir trängre.

Då röken andas i en grå fasad.
Då, när jag inte frågar längre.


Ur Dikter för att överleva, av Petter Bergman

En bloggande minoritet

"Fem procent av svenskarna bloggar. Bland unga under 25 år bloggar 20 procent. Två av tre bloggar handlar om skribentens vardagsliv och intressen, medan sex procent har ett politiskt innehåll. Det visar den årliga rapporten från World Internet Institute." Meddelar tidningen Journalisten i sitt nyhetsbrev. Man skulle ju kunna vända på det - 95% av svenskarna bloggar inte alls. Frågan är om det gäller skrivkunniga svenskar, säg över 7 år? Men i minoritet är vi utan tvekan, och ingen hade väl trott någonting annat.

I kongresstider (s)

Intressant att se en längre televisering ifrån den kongress (s) som nu pågår (SvT24). De upprörda talare som protesterar mot kommersialiseringen av förskolor, skolor och sjukvård klubbas konsekvent ner av partistyrelsen vid de voteringar som begärs. Skall vi ha vinstdrivande bolag som tar hand om våra gamla och hjälpbehövande? JA, säger (s)-ledningen, men man skall begränsa vinsterna. Lycka till, säger jag då. Att se socialdemokratin som ett seriöst alternativ till den nuvarande regeringen är idag inte möjligt. Skillnaden ifråga om synen på skatter är också marginell. Synen på den statliga sektorn likaså. En lista finns nu på myndigheter som de rödgröna vill avskaffa eller slå ihop. Den kunde lika gärna vara skriven av fp eller m. Den politiska kongruensen är förfärande stor. Lägg den moderata mallen över den socialdemokratiska och de skall sammanfalla till 90%. Hur gick det till? Båda har ruckat sina program i riktning närmare varandra, men SAP har färdats längre ifrån sin ursprungliga ideologi, den saken är ganska tydlig.

Det finns en annan sektor av samhållet som vare sig regeringen eller (s)-kongressen pratar om. Och det är frågor som varje dag speglas i press och radio, och som oroar oss alla. Jag tänker på skolorna som brinner, våldet på gatorna, infotainment i media, och kvällstidningarnas hetsning med rubriker som "hånad", "till attack", "rasar" och beskrivningen av allting i termer av "vinnare och förlorare" som om livet vore ett spel på börsen. Konflikter i samhället göds och trappas upp av en spektakulär kvällspress som hetsar grupper och individer mot varandra. Det finns goda motkrafter, det skall sägas, men de arbetar i stark motvind. Om detta tiger partierna i stort sett. De partier som till slut vågar ta den debatten och föreslå reformer, har mycket att vinna. Jag hörde på radion om hur mycket en nyöppnad ungdomsgård kan betyda för att styra utvecklingen i rätt bana. Såna radioinslag ger trots allt hopp. Även lördagsintervjun med Maria Wetterstrand var välgörande konstruktiv och klargörande på ett antal väsentliga punkter.

Inför valet 2010 är det alldeles tydligt att de ideologiska alternativen är Miljöpartiet och Moderaterna. Socialdemokraterna är fortfarande ett parti på drift utan roder. Det var beklämmande att se partiledaren omväljas med ovationer utan en enda motkandidat. Det ger mig rysliga vibbar från totalitära system. Socialdemokratin är på ett antal väsentliga punkter ännu "out of time", tyvärr.

Wetterbergska stormaktsdrömmar

Ekonomihistorikern Gunnar Wetterberg är rolig han - att lyssna på. Nu har han publicerat tankar på en ny Kalmarunion i Norden, enligt mönster från 1300-talet. Snacka om aktuella förebilder. Sticker ut hakan ordentligt, gör han. Antagligen är hans artikel en skämtsam brandfackla inför Nordiska Rådets möte, för att få bättre fart på samarbetet. Om inte, ja då blir jag allvarligt bekymrad. Wetterberg tycker att våra små nordiska nationer mest "piper i marginalen". Känn på den, Reinfeldt. Vi måste ryta högre. Man anar en stark längtan efter en ny Axel Oxenstierna, eller kanske rentav en handlingskraftig regent som Karl X Gustav. Tillbaka till stormaktstidens topp 1658? Men så saftar Wetterberg på med Danmarks Margrethe som "självklar" drottning för hela denna tänkta nordiska stormakt med 25 miljoner invånare. Och då andas jag ut - och förstår att han naturligtvis bara skämtade med oss. I DN tar man dock Wetterberg på fullt allvar. Så gör även vänsterns Jonas Sjöstedt (v), som anlägger ett intressant EU-perspektiv.

"Farsan och flyget" nu ute !!!

Så är min bok om farsan tryckt och klar. Nu lever den sitt eget liv, och det blir spännande att följa dess väg till läsarna. Lite kan jag väl ännu lotsa den nedför älven bland de andra stockarna, som en flottare med båtshaken. Men till slut är den beyond control. Boken handlar om farsans väg från bilmek i Söderhamn, till kontrollant och underhållsingenjör vid SAS på Bromma och Arlanda. Maintenance di kallart. Tyngdpunkten ligger vid händelserna under andra världskriget, då farsan åkte som en skyttel fram och tillbaka mellan familjelivet i Stockholm och beredskapen vid F4 i Östersund, där han mekade med våra svenska störtbombare som skulle försvara gränsen mot Norge. På andra sidan gränsen stod då Hitlers soldater, och läget var stundtals mycket labilt. Men kriget tog slut till sist, och farsan blev kvar vid flyget även i det civila, vid ABA och SAS. "Farsan och flyget - från Marmaverken till Mariehäll" hittar ni hos ATREMI förlag i Mjölby.

En fascinerad och förfärad Bildt på Kola

"En fascinerande dag tvärs över Kolahalvön från Kirkenes till Murmansk. Vi passerade gränsen rätt smidigt i närheten av det ortodoxa kapellet vid Boris Gleb. Att gränsen ser ut som den gör handlar i grunden om att denna gamla utpost för den östliga kristenheten skall vara på ryskt territorium. Detta är i dag en del av Schengen-områdets gräns mot yttervärlden. Och en konsekvens av detta är att den norska gränsövervakningen nu är avsevärt mycket intensivare än under sovjetisk tid – medan det på rysk sida är tvärt om. NIKEL var ungefär så förfärligt som man kunde föreställa sig. Utsläppen av SO2 från anläggningen här är ca fem gånger de samlade utsläppen från Norge i dess helhet. Man ser hur hela området är förgiftat av decennier av utsläpp. Här finns det anledning att vara besviken i förhållande till de ambitioner vi hade för något decennium sedan. Sedan passerar vi Pechenga-dalen med dess militära brigader. Av det gamla klostret finns inte mycket kvar. När vi passerar Litsa-floden finns det all anledning att minnas den blodiga fronten här under det senaste världskriget. Mitt ute i ödemarken passerar vi minnesmärkena och krigsgravarna. 20 000 sovjetiska och tyska soldater miste livet här. Mellan Litsa och Kolafjorden passerar vi de områden som sannolikt har den största koncentrationen av kärnvapen i världen. Men samtidigt – för att balansera bilden – finns det nog inget annat område där reduktionerna av strategiska kärnvapen varit så omfattande. Taktiska laddningar finns dock sannolikt kvar i betydande antal. Murmansk är en arktisk storstad med intressanta framtidsmöjligheter. Bilköerna tyder knappast på omedelbar ekonomisk kris. Sergey Lavrov och jag hade på hotellet både officiella och mer privata överläggningar om olika frågor. Vi kommer att träffas igen i Bryssel på måndag för att fortsätta delar av dessa. Och så blev det spännande middag också med guvernören för området. Nu förbereder vi oss för morgondagens mer formella överläggningar. (Detta inlägg postades onsdagen den 14 oktober 2009 kl 7:06 e m.)"

Inlägget finns på Carl Bildts blogg Alla dessa dagar. För några år sedan gjorde tidningen Ny Teknik en resa i samma område. Ett skrämmande reportage. Då sades det att ryssarna ämnade modernisera och rena industrierna på Kolahalvön. Av Carl Bildts rapport får man inte intrycket att så mycket har hänt ännu?

Ett grönt dilemma

Expressen/Demoskop hävdar nu att de gröna väljarnas förtroende för Mona Sahlin har dalat 12 procentenheter jämfört med i april. Fyra av tio har lågt förtroende. Partisekreterare Baylan kommenterar trosvisst att han ändå är "tämligen säker på att Mona Sahlin kommer att kunna visa att hon är en skicklig statsminister". De gröna språkrören avstår från kommentarer. De har hamnat i en rävsax. De flesta gröna väljare vill visserligen slippa Reinfeldt-Borg och deras närmast religiösa tro på skattesänkningar, och deras fejkade miljöprat. Men de bävar också för en regering med Sahlin i spetsen. Så vad göra? Språkrören har bundit sig så hårt vid Sahlin att de inte kan kräva en annan regeringschef i händelse av seger för oppositionen, även om de kanske innerst inne skulle vilja se en sådan röd rockad. De sitter i samma knipa som ingenjör Andrée den där gången - han måste upp i ballongen och fara till Nordpolen, trots att han sannolikt förstod att det skulle gå åt fanders. Slår man på trumman tillräckligt ihärdigt, så får man stiga i ballongen...The point of no return.

Danmark och Portugal till VM-slutspel

Som väntat blev det torsk mot Danmark. Och det var helt rättvist. Den svenska impotensen fortsatte. Med Lagerbäck och Ibrahimovic kommer vi inte längre framåt. Spelglädjen är väck. Elementär psykologi. Vi måste sluta med stjärnfjäsket och börja bygga ett lag igen.

Norge....

Nu har de gjort det igen, satt upp fingret i luften och frågat vinden vem som "vackrast i landet är". Jösses Norge, det är aldrig bra att dela ut fredspris till sittande presidenter. Det är lika oklokt som att dela ut guldmedaljer innan loppen är sprungna och alla är i mål. Särskilt illa valt också med tanke på att Obama överväger att trappa upp det krig hans soldater för i Afghanistan sedan många år. Alla förstår tanken, men den fick aldrig mogna innan man tryckte på knappen. Pinsamt, sorgligt och väldigt fel. Och antagligen känner sig Obama nu illa till mods. Med tanke på alla de som faktiskt hade förtjänat priset men inte fick det.

De bedrägliga folkomröstningarna

Så har Irland då också lydigt sagt JA till Lissabonfördraget. Ett beslut under galgen kan tyckas. För en del år sedan skrev jag en kritisk artikel till folkomröstningar i tidningen Kommun-Aktuellt. Den står sig bra ännu. Jag ansåg att mitt parti hade en naiv syn på folkomröstningen som demokratiskt instrument. Historien lär oss det. Vi behöver bara titta på de få folkomröstningar vi har haft i Sverige. De blir alltid offer för den tillfälliga opinion som skriker högst och har de största ekonomiska resurserna. Precis som denna gång på Irland. Ibland manipulerar man på andra sätt också. Ställer upp 3 alternativ istället för JA eller NEJ. Som i den narraktiga omröstningen om atomkraftens framtid. Nej, demokrati skall utövas i vanliga val, och i den folkvalda nationella församlingen. Gärna utan partipiska, med enstaka "olydiga" frondörer i för dem viktiga hjärtefrågor. Då får vi en vital parlamentarisk demokrati - inte med 100% particonsensus, men det skulle räcka så gott med 90%. Lantmannapartiets utveckling har mycket att lära den som vill titta i historiens backspegel.

Finn en brevlåda

Jag gick ut för att posta ett brev på lådan. Den var borta! Gick till nästa låda här i centrala Sundbyberg. Den var också väck. Också nere vid Willys på Tulegatan var de försvunna. Vid lokala spelhålan var de kvar, guskelov. Vid en googling påI Dagens Nyheter hittade jag förklaringen som gått mig totalt förbi...Publicerat i DN 2009-08-29

"Från och med september ­försvinner 527 brevlådor i Stockholm. Brevlådeminskningen är en effektivisering som ska spara både pengar och miljö. I dag finns brevlådor på 3668 platser i Stockholm. Efter minskningen finns 3141 platser kvar. "Även efter det att vi tagit bort brevlådor kommer Sverige att vara ett av Europas mest brevlådetäta länder, säger Peter Brännström, produktionschef, i ett pressmeddelande. Det började med att de såg över brevlådornas placering i Stockholm och upptäckte att det fanns elva stycken inom en 400 meters radie i Täby....De gamla brevlådorna ska bytas ut mot en ny modell som är större, lättare att underhålla och mer inbrottssäkra. En annan förändring är att brevlådorna kommer att tömmas tidigare. Ordinarie tömningstid blir klockan 18.00 för brevlådor och 19.00 hos postombuden. För den som behöver posta senare än så gäller sistaminutentiden 20.00 på postterminalerna...Brevlådorna kommer huvudsakligen att finnas vid köpcentra, trafikstråk, knutpunkter och vid postens ombud. Det är bara i tätorterna brev­lådorna blir färre. De 15.000 brevlådor som finns ute i landsbygden rörs inte." (Michaela Möller, DN)

Sundbyberg växer

Av en slump råkade jag stöta på en hemsida där kommunalrådet Hellmark i Sumpan bjuder på överraskande info, som gått i alla fall mig nästan helt förbi. Äntlgen skall det trista landsvägstorget få nytt liv. Vi skall få ett "öppet och levande kvarter". Och inte Projekt Lorry, som väl då hade blivit motsatsen, dvs slutet och dött. Om jag förstår Helene rätt så skall vi tacka Krisen snarare än SAP för detta. Sumpans två halvor skall också jämkas samman genom en överdäckning av järnvägen. Vajert säger vi gambla sumpanbor. Om detta motionerade jag själv redan då det begav sig på 1980-talet. Jag satt då i kommunfullmäktige på Heimklos och Rosanders tid. Jag citerar Helene:

"Idag blev försäljning av Förvaltarens mest centrala kvarter vid Sundbybergs torg, kvarteret Plåten, klart. Den dröm om ett nytt centrumkvarter med handel och bibliotek som vi i Sundbyberg arbetat med under nästan ett decennium och som dog med finanskrisen förra året har nu återuppstått fast i förändrad form. En stark fastighetsägare och utvecklare i form av Alecta har nu köpt kvarteret. Istället för den gamla planen med en inomhusgalleria och ett stort bergrumsgarage blir det nu ett öppet och levande kvarter med blandade funktioner så som handel, kontor och bostäder. Parkering blir det i anslutning till kvarteret och även planer för ett hotell finns med. Sundbyberg kommer nu att få ett nytt huvudbibliotek i kvarteret, caféer, ett levande torg och ännu en central mötesplats. Mitt i en av de djupaste lågkonjunkturer vi någonsin skådat växer Sundbyberg som aldrig förr. Sundbyberg är den kommun i landet som i relativa tal växer snabbast just nu. Vår vision om en attraktiv stad i huvudstadsområdet med grönområden, nya Sundbybergare, ett attraktivt centrum, fler arbetsplatser och med ett svårslaget kommunikationsläge har fått genomslag. Snart flyttar kronofogde-myndigheten in på Esplanaden med 450 nya arbetsplatser. Hornbach är på gång med 200 nya arbetsplatser. Vi kommer i dagarna att hälsa den 37 000:e Sundbybergaren välkommen till staden. Och snart sätts spaden i jorden för den nya tvärbanan mellan Alvik och Solna som ytterligare kommer att förstärka Sundbybergs station som en av Sveriges bästa knutpunkt för kollektivtrafik...."

Sverige i Afghanistan

Äntligen har Miljöpartiets ledning lyssnat på sina medlemmar, och kräver ett slut på svensk militär närvaro i Afghanistan . Läs gärna vad Gustav Fridolin skrev nyligen i Aftonbladet om Afghanistan...

Tidningskrisen

Tidningen Journalisten berättar om nya avskedanden och nedläggningar av tidningar i varenda nyhetsbrev just nu. Och trenden är global. Internetläsandet och den finansiella krisen tillsammans, har slimmat branschen kraftigt. Journalisten Hans Sandberg i Princeton om läget i USA:

"Ungefär en tredjedel av alla journalister har fått sluta under det senaste året, 16.000 av 50.000. Vad betyder det för journalistiken? Vad betyder det för demokratin när det inte längre finns reportar som bevakar politiker, företag och myndigheter? Det brukade finnas 50 journalister som bevakade politikerna i Trenton, huvudstaden i New Jersey. Idag är det 15. Samtidigt ökar antalet lobbyister. Allmänheten och politikerna kommer alltså att ha fler förespråkare och färre personer som kritiskt granskar utvecklingen. Detta är inte bara en kris för journalistiken, utan en kris som om den inte löses på ett positivt sätt kan leda till en social kris."

De nya puritanerna (m)

I Aftonbladet beskrivs Anders Borg som vår tids Martin Luther, dvs han har fått "arbetets" välsignelse på hjärnan. Det ska lösa alla problem. Alla som jobbar är satta i klassen privilegierade, medan pensionärer, sjuka, arbetslösa och studenter är potentiella parasiter som ska skruvas åt. Nu använder ju inte Borg den terminologin, och inte ordföranden i riksdagsutskottet Axén heller. Jag hörde honom debattera med PRO i morse, och jag är förvånad över att inte PRO-mannen blev riktigt förbannad, såsom Axén malde på med sitt mantra. Pension var inte alls intjänad lön, nej pension är något som dagens arbetande befolkning i nåder delar ut till de avdankade pensionärerna som inte orkar bidra längre. Så lät det ungefär. Detta är mörkblåare ideologi än någonsin Gösta Bohmans eller Jarl Hjalmarssons. Reinfeldt och Borg gömmer sig bakom sina masker som arbetstagarnas vän (arbetarpartiet moderaterna), men det är ju bara blå dunster, bluff och ljug. Dagens moderata credo är den iskalla reaktionen på sossarnas mångåriga släpphänta bidragsmygelsamhälle som fick tuffa på alldeles för länge. Gamle Hegel skrattar säkert i sin himmel: Tes - antites. Pendeln svänger från den ena ytterligheten till den andra. De nya puritanerna.

Våra pressetiska regler

Aftonbladet har tagit beslut att inte låta Sverigedemokraterna annonsera i tidningen. Tidningen Fokus har en annan inställning. De debatterade saken i Aktuellt, och jag måste hålla med Fokus. Media stämplar ofta SD med epitetet "populistiskt", men är inte Aftonbladet just populister när man tar det här beslutet som man tror stryker den politiska debattmajoriteten medhårs? Man ställer in sig i kören av fy-röster. Alla partier som följer svensk lagstiftning och normala pressetiska regler skall naturligtvis få annonsera. Det vore smartare och mera renhårigt att istället föra en diskussion om varför SD har samlat så pass många anhängare idag, att de med stor säkerhet tar plats i riksdagen 2010. Vi Gröna känner igen attityden från 80-talet när vi betraktades som nånting som katten hade släpat in, när vi tog plats i kommunernas fullmäktigeförsamlingar. Ingvar Carlsson ville inte se oss i riksdagen. Det var mycket fy och usch. Idag är det många väljare från både (s) och (m) som känner sig mera hemma i SD, och då är det naturligt att den opinionen också får vara med i det forum som riksdagen utgör. Det är en demokratisk grundbult. Har Carl Hagen eller Mogens Glistrup och hans efterföljare saboterat norsk och dansk politisk parlamentarism? Knappast. Alla opinioner som följer samhällets spelregler skall naturligtvis få vara med ombord på den politiska resan. För med delaktighet följer också ansvar, och åsikter brytas mot varandra i debatt.

In the meantime

Såg ett utmärkt program från Riksdagens högtidliga öppnande. Knugen, Sillfia, Freddie Reindeer - alla var där. Karin Andersson höll en liten diskussion om riksdagens arbetsformer, med titt i både backspegel och kaleidoskop. Välgörande bra upplägg. Barbro Hedvall var hennes bisittare. Den kvinnan är ett äss. Kan svensk politisk historia bättre än de flesta. Dessutom kloka inlägg av Pagrotsky. Han borde få ta över efter Mona. Han är sansad, han har en poang i sina inlägg, och är kunnig. Man lyssnar när han talar. När Sahlin öppnar näbben blir jag bara trött, det är samma grammofonskiva varje gång. Här var hon dessbättre inte med. Schlingmann också genomtänkt och pedagogisk. Men slipad och hal. Birgitta Olsson och den tatuerade vänsterdamen öste på med stor svada. Det blir liksom kontraproduktivt - man missar det eventuella budskapet.

Dr Meniere på ovälkommet besök

Det var nog ett halvår sen sist. Jag har knep att effektivt hålla honom borta. Men i morse när jag slog upp ygena, var han plötsligt där. Helvete. Varför? Jag kunde inte påminna mig nånting jag gjorde dan före, som skulle ha kallat hit honom. Jag körde 25 mil, och det gick galant. E4 var lugn, det var måndag. Möjligen blev det lite dåligt med lagad mat, mest mackor, fil och en butelj Cola i bilen. Men annars inget speciellt. Well, nu stod han där, monsieur Menière. Så man hulkar och spyr i en timme, medan universum snurrar och golvet känns otryggt. Sen somnar man, och vaknar lite tagen men utsövd, och universum är åter stabilt. En tusenlapp rök i karens, men det kunde faktiskt ha varit värre. Jag slapp i alla fall den beryktade svininfluensan ännu en dag.

En armé av matlagare

Har vi fått mat på hjärnan? Rapport har precis rundat av med en engelsk stjärnkock på besök i Stockholm, och Eskil Erlandsson har signerat ett papper i EU. Och i ett reportage från Frankrike har vi sett mjölkbönder i kris. Jag slår över till 2:an...Där slamrar Morberg precis färdigt med sina kastruller. På en tredje kanal provglufsar Pernilla Colt, och på 8:an står en brud och blandar i gurkmeja i nån gegga. Käk på hjärnan överallt. Var det förresten inte Tina med hästtänderna jag såg i lunchblaskan på jobbet. Hon ska exponeras i TV igen. Skönt att slå av alla matoraklen - jag har redan käkat. Lammkorven var utmärkt.

Svensk fotboll 2009

Guldsnack i kubik, och så platt fall. Mönstret är oerhört tydligt, och ändå trillar sportjournalisterna dit varje gång det blir en stor damturnering. Det liknar "engelska sjukan". England som alltid tror att de skall vinna VM, men knappt tar sig till slutspel varje gång det är dags. Och blir lika förbannade och chockade varje gång de misslyckas. Över 40 år sen de vann VM. Det är cirkusen runt om, som är problemet. Spekulationerna, det korkade spekulerandet i guld och rosa. Som fick också tjejerna att tro att dom redan hade vunnit. Det syntes redan efter 5 minuters spel mot Norge. Hövvet var nånstans uppe bland molnen. Passningarna gick räddhågat bakåt, initiativen var borta.

Ikväll är det gubbarnas tur. Och oavsett hur det går, så har inte det här svenska laget i slutspel att göra, och inte Ungern heller. Man kan inte bygga ett lag runt en enda megastjärna. Nu snurrar allt kring Mr Zuper Ztar. Det låser landslaget. Impotent framför mål. Historiken talar sitt tydliga språk. Det är inte Z:s fel, han gör väl så gott han kan. Han blir också låst. Det är ledningens feltänk, och medias Z-fixering som är problemet. Release him, eller sätt honom åtminstone på reservbänken. Det är 3-4 starka lagspelare man bygger ett ramstarkt lag ikring. J21-laget har såna lirare.

Stockholm: Värdshus förbi...

Regeringen har aviserat att det nu är dags att bygga en rejäl landsväg som passerar i nordsydlig riktning väster om huvudstaden. Många gröna partivänner reagerar med ryggmärgen. Reinfeldt har ju tryckt på knapparna: Mera avgaser och Ökad bilism. Språkröret Wetterstrand var snabbt ute med en besk kommentar. Fd språkröret Schlaug anar moderat taktik för att slå in en kil mellan socialdemokraterna och De Gröna. För att möjliggöra ett brett samarbete mellan (s) och (m) efter nästa val.

Men en förbifart är helt OK, den behövs faktiskt för att lätta på trycket på norr-söder-lederna inne i stan. Alla bilister kommer inte för att parkera inom tullarna. Somliga passerar stan för att ta sig ut på andra sidan. Och varför skulle en förbifart hindra en samtidig satsning på maffigare kollektivtrafik? Etablerade myter. Det är inte ett antingen eller, utan både och.

Jag är fortfarande grön medlem sedan över tjugo år. Jag hoppas nu att Wetterstrand och övriga i ledningen inte gör nån stor grej av detta. Det vore osmart. Medborgarna springer inte och köper 50.000 nya bilar bara för att en ny trafikled byggs. Om det finns en schysst spårvagn eller båt att ta till jobbet, så väljer man den framför att sitta i plåtburken på en motorled varje morgon.

Erlander som moderat ikon

Nu blir man full i garv. Reinfeldt ser Tage Erlander som en förebild. Ja det kanske är logiskt. Två snubbar som ville väl, men saknade kraften. Jag såg nyligen ett reportage om Raoul Wallenberg, och det bekräftade väl det som vi alla har känt och anat, vi som var med på 1950-talet: Att Sveriges regering var alldeles för passiv i försöken att få hem Raoul från fängelset i Moskva. I två år satt han där och tynade bort, medan vi bl.a. förhandlade om handelsavtal med ryssarna. Vår ambassadör i Moskva skall jag inte nämna med namn, det är väl skonsammast. Familjen Wallenbergs toppgubbar ansträngde sig inte heller för att hjälpa sin släkting Raoul att komma därifrån. Det är obegripligt sorgligt hur flata vi var. Det kurage Raoul Wallenberg visade var tyvärr en bristvara här hemma. Nej Erlander var nog en mysig gubbe, det tyckte väl jag också då. Men nån isbrytare som Hjalmar Branting blev Tage aldrig. Tvekan och ruelse var hans efternamn. Så bättre upp Fredrik, läs på om Hjalmar istället. Ambitionen att göra Sverige bättre finns uppenbarligen. Men bättre för vem?

Moderata visioner avd Sjukvård

Moderaterna har efter tre år vid makten upptäckt att sjukvården har stora brister. Vajjert. Och vad vill de göra åt det ? "I dag har man som patient alldeles för lite rättigheter. Vår uppgift är att se till att införa en patientlagstiftning. Vårdgarantin ska utvecklas med provtagning och utredning och den ska det lagstiftas om. Vi ska se till att utveckla de öppna jämförelserna nationellt. Vi vill ge patienterna rätt att välja vårdgivare även i andra landsting än det egna, säger Filippa Reinfeldt." Med andra ord, landstingen skall tävla med varann. Och stronga patienter som har ordet och penningpungen intakt skall i efterhand kunna klaga på vården om den inte har levt upp till deras krav. Men Filippa, moster Agda Fattigpensionär är nog mera intresserad av att få snabb och trygg vård oavsett var hon bor och vad hon lider av. Och får hon inte bra vård, så vet hon inte hur hon skall klaga. Men DEN aspekten bekymrar nog inte Filippa och partisekreterare Slingerman. Moster Agda är för köpsvag. Och inte förstår hon heller varför hon skall resa till ett annat landsting (eller utomlands) för att få bättre vård. In med kroken, alltså!

Copernicus' hårstrå

Man inte bara skriver om gamla heroer och giganter, man vrider och vänder på deras kvarlevor också. "Uppsalaforskarna analyserade några upphittade hårstrån i en kalender som ägts av Kopernicus i årtionden, men som nu förvaras i Museum Gustavianum vid Uppsala universitet. - Vår analys av ett flertal hårstrån visade tolkningsbara resultat från fyra. Av dessa hade två samma profil som kvarlevorna i Frombork..."

Biografiernas tid

Den svenska litteraturen ömsar skinn. Nej, jag syftar inte på deckarna. De hänger säkert kvar på topplistorna. Människans behov av underhållningsvåld är omättligt. Efter den första vågen med breda politiska thrillers (Guillou och Mankell) följde kopplet av underhållningsdeckare i puttriga svenska miljöer. Och så Stieg Larsson. Nej, jag syftar på de många biografierna. Åtskilliga gamla kungar och härförare har dammats av och dragits fram ur garderoben de senaste åren - från Birger Jarl och Karl Knutsson Bonde till Gustav IV och Gustav V. Men inte bara historikerna bidrar. Etablerade romanförfattare kartlägger och fabulerar allt oftare kring tidigare kollegor, eller kring förebilder och fascinerande personer i deras eget liv. PO Enqvist och Lotta Lotass m.fl. har gjort det. Senast i raden är Jörn Donner som skriver om sin relation till Ingmar Bergman. Finlandsfödde signaturen Zac O'Yeah porträtterar Gandhi. Bara två exempel. Även internationellt kommer rader av nya biografier. Och hittar man ingen kändis som passar, så kan man alltid skriva om farsan eller morsan. Själv ägnar jag mig åt mormors far.

Nya ögonglas, någon !

Partiledarna har nu betat av sina sommartal. Intet nytt under solen. Politiskt idisslande om trygga tråkiga mantra: skatterna, sverigedemokraterna och föräldraförsäkringen. Och detta när nya skolor står i brand var vecka, ungdomar självsvälter, tonåringar begår mord, ungdomar lever utan arbete, hotkulturen sprider sig, rättsväsendet svajar, och svenska soldater strider i fjärran land. En enda skatt tarvar ändå belysning: Den rent skandalösa straffbeskattningen av pensionärerna. En skriande orättvisa som kan fälla regeringen i valet.

Renfana och stjärneljus

Redan för två veckor sedan stod renfanan givakt utefter vägarna. Inte i Uppland, men längre norröver. Och nu i helgen stod den ståndaktigt kvar i Hälsingland när jag anlände i lördags. Jag har alltid haft ett gott öga till rölleka och renfana, två gamla hederliga medicinalväxter. Brukar hänga en kvast med renfana uppochner på kallvinden. Igårnatt var förresten stjärnhimlen makalös. Klockan tre på natten vaknade jag uppe på kammaren och gick då ut på kallvinden. Genom fönstren sprakade himlavalvet gnistrande klart med alla stjärnorna. Så vackert. Schade att jag ännu inte skaffat ett teleskop!

Affären Samuelsson

Tidningen FOKUS har nu benat ut vad som egentligen låg bakom attacken på landshövding Marianne Samuelsson: En gammal segdragen konflikt mellan Gotlands kommun och Länsstyrelsen. Kommunen använder hartassen mot näringslivet, medan Länsstyrelsen rider stenhårt på paragraferna. Samuelsson hamnade solo i korselden, och till slut stupade hon. Odell och Länsstyrelsen kan skenbart av läsarna uppfattas som de rättfärdiga segrarna i den matchen. Men när kommer en granskning i media av Länsstyrelsens myndighetskultur - hur högt ligger ribban på Gotland i jämförelse med andra län? Att strandrättsaffären blev en höna, när det egentligen var en fjuttig fjäder, det är nu konstaterat.

Sommarpratarna i P1

Har lyssnat på ganska många sommarprogram nu i augusti. Anders Lundin igår överraskade. Radio är hans rätta element, ingen tvekan. Här blev han mycket personlig, och hade intressanta upplevelser att förmedla från resor till jordens utmarker. I allsången blir det alldeles för mycket Kiviks marknad. Annars är sommarens bästa pratare så här långt Peter Englund, om minnets mekanismer. Proffsiga var förstås även Hasse Alfredsson och Herman Lindqvist i min egen generation. Positiva överraskningar Jonas Björkman, Anders Wall och elakingarna Schulman och Luuk - som båda visade upp sina mjukare sidor. Kamprad rattades också in bland de första. Huvudsta-Jerka som väntat ball - avslutade frejdigt med gamla spänstiga "Upp till kamp!". Lyssnarnas eget val, Ljusne-Håkan, platsade alldeles utmärkt i det här illustra gänget.

En månad efter bomben

"Express Staff Reporter Peter Burchett was the first Allied Reporter to enter the atom-bomb city. He travelled 400 miles from Tokyo alone and unarmed, carrying rations for seven meals - food is almost unobtainable in Japan - a black umbrella, and a typewriter. Here is his story from – HIROSHIMA.

Tuesday in Hiroshima, 30 days after the first atomic bomb destroyed the city and shook the world, people are still dying, mysteriously and horribly - people who were uninjured in the cataclysm - from an unknown something which I can only describe as the atomic plague. Hiroshima does not look like a bombed city. It looks as if a monster steamroller had passed over it and squashed it out of existence. I write these facts as dispassionately as I can in the hope that they will act as a warning to the world.In this first testing ground of the atomic bomb I have seen the most terrible and frightening desolation in four years of war. It makes a blitzed Pacific island seem like an Eden. The damage is far greater than photographs can show. When you arrive in Hiroshima you can look around and for 25 and perhaps 30 square miles you can see hardly a building. It gives you an empty feeling in the stomach to see such man-made devastation. I picked my way to a shack used as a temporary police headquarters in the middle of the vanished city. Looking south from there I could see about three miles of reddish rubble. That is all the atomic bomb left of dozens of blocks of city streets, of buildings, homes, factories, and human beings.There is just nothing standing except about 20 factory chimneys, ¬chimneys with no factories. I looked west. A group of half a dozen gutted buildings. And then again nothing..."

Hiroshima

"Hiroshima. Sjätte augusti 1945. Solen gick upp 5.24 den här morgonen. Det såg ut att bli en solig dag. Och människorna i staden hade klarat sig ganska bra under kriget. Staden, Hiroshima, var en av de städer som ännu inte bombats..."
(Birger Schlaug)

Immer die Löwen

Kan inte förstå att så många i min krets är födda i lejonets tecken. Nu fyller de år igen. Och farsan skulle ha fyllt han 'å - på söndag, den 9:e. Han skulle ha blitt 93, men trillade av pinnen vid 81. Medelåldern för gubbs har idag letat sig över 75, medan tanterna står och stampar hacket högre upp kring 80. Fascinerande detta med döden, medelåldrar och medellängder. Sannolikt har jag själv cirka tio somrar kvar, kanske i bästa fall 15. Eftersom jag har släktforskat så vet jag att en stroke ligger bra till. Tumörer och pumpfel har vi klarat oss ganska bra ifrån i släkten. Medellängden för gossar är fascinerande. Farsan var 172, och jag blev 178. Mina söner har sprängt 180-vallen med råge. Var skall detta sluta? Kommer grabbarnas söner att bli 190, och medellängden för pojkar om 20 år att ligga över två meter? Kommer Homo Sapiens att om 100 år vara ett gäng "vandrande pinnar"? Vore intressant att höra genetiker och andra diskutera detta. Världsrekorden i friidrott, och simning nu senast, tycks också indikera att vi ständigt utvecklas mot någonting som kanske inte blir så kul? Går människan sönder till slut? Är det inprogrammerat i våra gener att vår tid är utmätt?

Jag går på promenaden...

Ibland är Gud god, oavsett vad Humanisterna säger. I brevlådan låg ett fett vitt kuvert. Från stadsbiblioteket i Norrköping. Historien är den att jag för en dryg månad sedan slängde iväg ett mail och ställde frågor om kvarteret Planket. Hade biblioteket några tips på litteratur? Och var kunde man finna fotografier från förra sekelskiftet som visade hur det då såg ut? Lite hade jag hittat själv, och en bok om Matteus församlings historia hade jag inhandlat på antikvariatnätet. Men nu hade en rar bibliotekarie skickat mängder med fotografier. Och en tidningsartikel om Moa Martinsson som bodde i kvarteren vid Plankgatan när hon var ung. Där ser man. Några av bilderna kommer jag att använda i min artikel om "Axel Nilssons sista resa". Bilden av Lopptorget t.ex. ligger bra till...

Nå vad gjorde Axel Nilsson när han bodde i "qvadraten" Planket 1883-1884? Jo, han arbetade som murare, stenhuggare och järnvägare. Sen for han vidare till Stockholm. Det var lågkonjunktur då som nu.

Tomma gator

Nästan overkligt tomma gator om vardagmorgnarna i Stockholm. När jag skall korsa gatan vid Fridhemsplan kl 09 så är inte en bil i sikte. Där som man annars måste löpa över snabbt som en fälthare medan bilkön morrar i startgroparna. Samma sak i Tuben - halvtomma vagnar. Däremot tämligen trångt när man ska hem på eftermiddan. Färre vagnar än normalt.

Ådalen 1931

Läst Birger Normans reportagebok om kravallerna i Ådalen 1931 när fem människor sköts ihjäl av militären. Det hade varit oroligt däruppe länge. Dagliga demonstrationer, strejk, hunger, klasshat, och strejkbrytare i hamnarna som tog över lastningen av massabalar. Till slut blev det stenkastning och handgemäng. Polisen fick problem att hålla strejkande och strejbrytare isär. Militär hämtades ner från Sollefteå. De kom med tåg. När de steg av i Sprängsviken var det ytterst nära en sammanstötning, folk sparkade och kastade sten efter skolkompaniet som steg av tåget. Unga soldater som skulle bli befäl. De var illa informerade om vad som väntade dem. På Kristi Himmelfärdsdag var det fackligt möte i Folkets Hus i Frånö. Massor av folk. De som ännu hade jobb var lediga. Medan gubbarna satt kvar i mötet, drog en enorm skara iväg med standar och orkester ner mot hamnen i Lunde där strejkbrytare fanns. Sen gick allt snett. Nyckelpersoner missförstod varandra, ett telegram från regeringen hann aldrig fram, folkmassan tryckte på och föste tågets främre del fram emot de militära ställningarna nere i hamnen. Ryttare på häst angreps med plankor och stenkastning och standar, och drevs på flykten. Kaptenen sköt pistolskott i gruset framför fötterna på tågets främste. Inget hjälpte. Det var som en lavin som inte gick att hejda. Till slut gavs order om eld! Både lösa skott och skarpa avlossades. Döda och sårade föll på vägen och i diket. Blod och död. En flicka som stod bland åskådarna fick ett skott i underlivet och dog. De sårade och döda släpades in i husen invid vägen. En trumpetare i arbetarnas orkester blåste Eld upphör på eget bevåg och fick stopp på slakten.

Det som förvånar mig vid läsningen är flera saker.

1. Strejkerna startade inte i Ådalen, utan i Marmaverken vid Ljusnan i Hälsingland där min egen morfar och farfar arbetade på massafabriken. Orsaken var ägaren Versteeghs föreslagna lönesänkning med fyra öre från 1:18 till 1:14 i timmen. Varför kunde inte arbetarna acceptera det ganska rimliga kravet under rådande lågkonjunktur med fallande massapriser? Det hade varit bra mycket klokare att acceptera 3-4% lönesänkning än att hamna i en långdragen strejk som pågick i många månader. Ofattbart. Orsaken tycks ha varit de s.k. Sillénkommunisterna som drev en stenhård linje. De hade stort inflytande både i Ådalen och i Marmaverken. I Marmaverken sa sillénarnas kärringar till min farmor att de minsann skulle kasta ut herrskapet och överklassen bara de fick makten. De revolutionsromantiska stämningarna var tydliga bland många arbetare. Min farfar var vanlig arbetare i sodahuset, och röstade säkert på SAP. Han var en fridsam man. Min morfar var arbetsledare i huggeriet. Gick vakt med pistol under lockouten. Basungarna sågs inte med blida ögon av arbetarbarnen, som for illa av strejken.

2. Strejkbrytare för lastning fanns även i Hälsingland. Massafabriken i Marmaverken hade sin utlastning i Vallvik vid kusten. Varför ingen stenkastning och sammanstötning där? Norman menar att Ådalen var speciellt. Han känner bygden, hans egen bygd. Men året därpå sköts det även i Sandarne i Hälsingland - ingen dog, men någon kunde ha dött även där. Flera sårades. Även där var orsaken strejkbrytare ombord en s.k. Lump-Lena.

3. Landsfogden hade det yttersta befälet i Lunde den där dagen. Han gjorde flera egendomliga bedömningar, antagligen svårt stressad av situationen. Även kaptenen som gav order om eld kunde ha agerat annorlunda. Även han säkert svårt pressad av situationen, med den oerhörda styrkan i den framvällande folkmassan. Man gråter nästan under läsningen. Det är en smärtsam läsning, och samtidigt ett mäktigt reportage av Norman. Han har gjort det grundligt, pratat med alla inblandade parter som ännu levde vid bokens tillkomst 1968.

Livet

"Det är som att ro. Man ror framåt men sitter baklänges. Kastar då och då en blick över axeln för att se om kursen hålls, om man har nån kurs. Men det är det förflutna man ser bäst och mest. Långt sedan man lämnat det ser man det förflutna." (Gerda Antti: "Jag reder mig nog")

Hem till Byn

Årets semester blev stationär i fixandets tecken. Ordning på torpet med andra ord. Måleriarbeten på kammarn, elektrikerbesök, och nyinköp av möbler. Inte så många mil i bilen som förra sommaren, men desto mera av skön läsning och radiolyssnande. Tidskrifterna Axess och populär Astronomi, och böcker av Gerda Antti och Birger Norman varvade med Sickans Karlssons memoarer. En lagom mixad kompott. "Jag reder mig nog" av Antti är full av svart humor, lust och längtan, och samvete och skuld. De mustiga metaforerna sitter som ett smeck, gång på gång. Det blir lite av samma känsla som i Hem till byn och Stig Slas Claessons visioner. Bengt Bratt gav oss det sociala och ekonomiska helikopterperspektivet på bygemenskapens sönderfall. Slas gav oss sin deterministiska predikan om landsbygdens utarmning och snara död. Om Bratt var epikern och Slas filosofen, så är Antti det kvinnliga ögonvittnet.

Pressade Lolitor på Sporten

På senare tid tycker jag mig ha märkt att alltfler som läser telegram och intervjuar i TV har fått så konstiga röster. Antingen är det min egen försämrade hörsel som spelar mig spratt, eller så är det frågan om ett verkligt fenomen som även andra kan höra. Det lutar åt det senare. För det finns fortfarande exempel på folk som pratar avspänt och behagligt. Om vi håller oss till hur rösterna låter, och inte bryr oss om att många också pratar fortare, forcerat och stereotypt, så är det framför allt kvinnliga nyhetsuppläsare och reportrar som låter alltmer pressade och pipiga. Hur kommer det sig? Är det generationerna som växt upp på dagis och där tvingats till ett högt röstläge, som nu hamnat i medierna? Värst är tjejerna på Sporten. De tar sats som om varje mening vore den sista, som om lyssnarna satt i andra änden av en trasig telefonlinje och kämpade för att uppfatta alla dessa sportresultat. Jag kollar gärna på vad som timat på arenorna, men kan vi inte få det hela serverat med sans och lite distans? Kom tillbaka Björklund och Ostbåge! (Nyström är guskelov ett bra undantag, flickor och pojkar - lyssna på honom.)