Stockholm anno dazumal

Stockholm anno dazumal

16 februari 2012

354 nya vindkraftverk 2011

"I fjol installerades rekordmånga vindkraftverk, 354 stycken med en samlad effekt på 754 megawatt. Och i år slår utbyggnaden nytt rekord, spår bransch-organisationen Svensk vindenergi. Hittills har beslut fattats om 405 vindkraftverk på totalt 950 megawatt." (TT)

Energimyndigheten: "År 2011 producerade vindkraften i Sverige 6,1 TWh el, vilket är en ökning med 74 procent jämfört med föregående år. Det innebär att elproduktionen från vindkraft motsvarar 4,4 procent av den totala elanvändningen i Sverige. – Detta visar en stabil utveckling av en ökande andel el från vindkraft, som inte ger upphov till några direkta utsläpp och som bidrar till inhemsk energiförsörjning, säger Camilla Rosenberg, Vindenheten. I september 2011 fanns det cirka 1900 vindkraftverk installerade i Sverige. Elproduktionen från vindkraft har tredubblats sedan 2008 och sexdubblats sedan 2006."

10 februari 2012

Kärlekens väntrum (1)

Det finns vackra filmscener som etsar sig fast genom åren, och inte sällan handlar det om relationen man-kvinna. Låt mig ge några exempel ur filmhistorien. Scener ur filmer som inte alltid blev några kassasuccéer, men är små mästerverk hamrade i guld av begåvade regissörer som ofta har någonting väsentligt att berätta. Det första exemplet innehåller allt. Miljön är just ett av dessa livets väntrum där vi stannar till och hämtar andan, en liten krog i Lissabon. Där finns antihjälten, den vackra melodin som lindar in tittaren i en varm filt av förtröstan och glädje, blickarna och de små talande gesterna. Ja t.o.m. en symbolisk nyckel! Rüdiger Vogler är ljudteknikern som väntar på att regissören ska dyka upp, så att de äntligen kan avsluta en svartvit film om staden Lissabon. Flickan som sjunger för Vogler är Teresa Salgueiro och gruppen Madredeus.
LISBON STORY av Wim Wenders 1994.

08 februari 2012

Rent på fältet

Det pågår en animerad diskussion om hur länge vi bör arbeta för att vara kvalificerade för folkpension, efter den svenska premiärministerns uttalande i ämnet. Nog är det rent från solidariska tankar på det fältet (Reinfeldt)! Dags att krypa in i regntältet kanske? En ilsken kvinna i P1 rekommenderade statsministern att knega ett par veckor i gruvan för att få lite livserfarenhet. Andra upprörda röster från folket som står med fötterna nere på fältet, föreslår att skicka ut även fru Lööf-Thatcher, försäkringskrängaren och svadaministern Hägglund, och batongmajor Björklund som pryos i Långvården, Äldreboenden, Bilverkstan, den kommunala socialförvaltningen och arbetsförmedlingen. Sen kunde de få tillåtelse att åter få ta upp sin papegojsång om den gyllene Valfrihetens evangelium och fröjden att få lönearbeta tills man faller död ner: Hej hå, vi nu till grufvan gå! De som skriver bäst om pensionsålder, arbetstider, arbetslöshet och skatteunderlag just nu hittar ni här, och här...

"Obegripligt system kräver mycket högre pensionsålder

Pensionssystemet är näst intill omöjligt att begripa. Det går inte för en arbetande människa att få veta hur stor pensionen blir den dagen det är dags. Det hävdar en av landets skickligaste finansanalytiker. De 1,8 miljoner svenskar som redan är pensionärer anser sig lurade på hundratals miljarder kronor och vill ha kompensation nu. Men politikerna vill istället att vi alla, även dagens pensionärer, tar ansvar för att det finns pengar i systemet även i framtiden. Dagens system har en flytande pensionsålder och nu arbetar hela etablissemanget hårt för att vi som jobbar inte ska ta ut vår pension förrän vi fyllt 68 eller 69 år. Då kan samhället ha råd att betala våra pensioner." (SR)

03 februari 2012

Kraków, Polen

Wisława Szymborska
















Under samma stjärna
Förlåt mig, tillfälle, att jag kallar dig nödvändighet.
Förlåt mig, nödvändighet, om jag ändå felar.
Hoppas lyckan inte vredgas, att jag kallar den min.
Låt de döda glömma, att de knappt glöder i minnet.
Förlåt, tid, för mängden av missad värld per sekund.
Förlåt, gamla kärlek, för att jag tar den nya som den första.
Ursäkta, fjärran krig, att jag tar hem blommor.
Ursäkta, öppna sår, att jag sticker mig i fingret.
Förlåt mig, ni som skriker ur avgrunden, för
menuetten på skivan…    

(inledningen) 
Tolkning: Per-Arne Bodin och Roger Fjellström
Foto: Danuta B. Łomaczewska

28 januari 2012

August Palm och Juholt

Stefan Löwfven satte elegant hövvet  på spiken när han gav Juholt vänliga ord på den fortsatta vägen. Juholt är en August Palm, en agitator, en eldande talare. Men ingen ledare. Det borde alla ha hajat när vi såg den där gamla videosnutten, där han med cykel for omkring med plakat i nån valrörelse. Det var litet Kurt Olsson-stuk där. Rätt man på fel plats går inte så bra. I Juholts värld är han ändå en hjälte nu hemma i sitt Oskarshamn, och slipper nu mediadraget. Det var säkert både berusande att känna makten, och samtidigt en press att känna mediaflåset när det blåste upp till storm. Efter Palm kom klippan Branting. Efter den energiskt jabbande Juholt med rallarsvingar, får elegant steppande Reinfeldt nu möta en Rocky Marciano i andra ringhörnan. Kan bli svettigt?  

22 januari 2012

Vintern är här

Morgon. Lyssnar på Björlings underbara Mattinata. Det kan inte bli bättre. Vilken eld. Vilken kraft. Leoncavallo skrev.
http://www.youtube.com/watch?v=Fl3t79J7Bak

21 januari 2012

Ring Anders Lago nu!

Ingen av de andra kandidaterna kan matcha Anders Lago, smålänningen som gjorde en kämpainsats som kommunalråd i Södertälje. Mats Knutssons tröskande av gamla avdankade kandidater är pinsam. Lago har pondus, integritet och initiativkraft. Han skulle sopa banan med kamrersmoderaterna och deras nedmontering av välfärden i Sverige. Tillsammans med Fridolin och Sjöstedt skulle de ge Sverige en skjuts in i framtiden med hopp om rättvisa och framtidstro.

17 januari 2012

Sten Nordins sanslösa visioner

"Om tio år kommer ytterligare 350.000 personer att kalla Stockholm för sitt hem. Det betyder att Stockholm är en av Europas snabbast växande regioner. Detta är både välkommet och utmanande. Vi vill att Stockholm ska behålla sin unika karaktär samtidigt som vi vill att fler ska kunna ta del av storstadens fördelar. Därför har vi beslutat bygga 100.000 bostäder till år 2030." Smackar Sten Nordin belåtet i ett inlägg i Mitt-i-Sundbyberg. Sug på det uttalandet. Vad är det karln säger? Därför har vi beslutat... Har han frågat stockholmarna vad de vill? Tror han med sin högst tillfälliga majoritet i ryggen att han är en kinesisk kommunist som lever i tron att den egna makten varar hans livstid ut? Simsalabim. Finns inga problem med tillväxten? Bara 350.000 till i staden. Har han sett bilden av Shanghai snett från ovan, som en oändligt utsträckt bikupa av höghus tätt, tätt sammanpackade. Är det drömmen om ett lyckligt samhälle för moderaterna? Ty förtätning är ju den huvudsakliga metoden att snabba på den åtråvärda tillväxten. Tillväxten har blivit en religion. Tillväxten skall lösa alla samhällsproblem. Bygga allt högre, och bygga på varenda ännu ledig plätt. De sociala och mentala problem som redan finns, och den alienation som gror och hotar att balla ur totalt under moderaternas styre, detta blundar man diskret inför. Tillväxten kommer att fixa allt. Den ger ju välfärd (för de redan välmående). Ja, sannerligen - visst är ytterligare 350.000 stockholmare utmanande som Nordin säger med den klyscha som alltid tycks halka ur oss karriärister, men på vilket sätt utmanande? Det vore intressant om moderaterna utvecklade detta. Är det status för Nordin och andra tillväxtfanatiker att Stockholm växer och blir lika stort som Berlin, Paris eller St Petersburg? Är vi osynliga på kartan idag med bara en miljon? Är det målet för oss alla, att synas, att ta plats? Vore det inte klokare att lägga ner möda på att lösa stadens nuvarande sociala och strukturella problem istället. Man tror inte sina ögon när man hör hur blinda och döva de makthavande politikerna har blivit i sin hybris. Även i lilla Sundbyberg förtätas och förfulas det - men här är det socialdemokraterna som håller i taktpinnen och slår sig för bröstet. Allt är förvisso inte kass, det är viktigt att påpeka. Spårbanan genom staden blir utmärkt. Och kan vi även få igång sjöfart mellan kommunen och Stockholm så blir det ännu trevligare. Men dessa nya monstruösa hus i glas och betong gör ingen vettig människa glad. Money talks, konsulter och egoboostare med megalomani och dollartecken i skallen, styr. Men stadsplanering är inget monopolspel. Flest hotell vinner inte här. Fråga socialpsykologerna, sociologerna och kulturgeograferna, dom vet. 

13 januari 2012

Brit mila

Hedersfeministen Bengt Westerberg är ute och cyklar igen på den politiska korrekthetens velodrom (suck). Denna gång om judiska och muslimska seder, omskärelsen av pojkar. Han blir bemött idag av två inlägg i SvD.

09 januari 2012

Våra mest lånade författare

På mitt lokala bibliotek i Sundbyberg råkade jag få se en topp-tio över de mest lånade böckerna senaste året. Som alla vet numera så ligger deckare och barnböcker bra till i utlåningen, men vilka skönlitterära (Hc) böcker lånar vi mest? Jag bad att få en lista över de mest lånade, och inte bara senaste året, utan de senaste 10 åren. Nedan följer de 50 i toppen, och det är verkligen en del överraskningar. Glädjande att gamle Strindberg ännu idag står sig gott tack vare framförallt sin dramatik. Är det skolorna som håller August kvar i toppen? Guillou myser förstås över att toppa före både Fogelström och Strindberg. Sen är det en god blandning av relativt nyskrivet som speglar dagens samhälle. Positivt att de anglo-amerikanska inslagen inte alls dominerar här som på biograferna!


Guillou, Jan
Ondskan
Fogelström, Per Anders
Mina drömmars stad
Strindberg, August
Fadren ; Fröken Julie
Henschen, Helena
I skuggan av ett brott
Alakoski, Susanna
Svinalängorna
Hosseini, Khaled
Flyga drake
Khemiri, Jonas Hassen
Ett öga rött
Purcell, Deirdre
Den hemlige gästen
Steinbeck, John
Möss och människor
Lindgren, Torgny
Pölsan
Hosseini, Khaled
Tusen strålande solar
Guillou, Jan
Tjuvarnas marknad
Johansson, Elsie
Sin ensamma kropp
Krusenstjerna, Cecilia von
En spricka i kristallen
Coelho, Paulo
Djävulen och fröken Prym
Sundbaum-Melin, Annika
Singel i Sumpan
Coelho, Paulo
Alkemisten
Johansson, Elsie
Glasfåglarna
Mazetti, Katarina
Grabben i graven bredvid
Söderberg, Hjalmar
Doktor Glas
Malmsten, Bodil
Priset på vatten i Finistère
Mankell, Henning
Tea-Bag
Guillou, Jan
Ondskan
Olsson, Linda
Sonat till Miriam
Ajvide Lindqvist, John
Låt den rätte komma in
Golding, William
Flugornas herre
Lärn, Viveca
En fröjdefull jul
Hannah, Kristin
Viskar ditt namn
Combüchen, Sigrid
Spill
Gardell, Jonas
En komikers uppväxt
Plain, Belva
När elden falnat
Oksanen, Sofi
Utrensning
Guillou, Jan
Vägen till Jerusalem
Martinson, Harry
Nässlorna blomma
Trigiani, Adriana
En liten by i bergen
Antti, Gerda
Livet skriver kapitel
Austen, Jane
Stolthet och fördom
Henschen, Helena
Hon älskade
Kallifatides, Theodor
En kvinna att älska
Johansson, Kjell
Sjön utan namn
Ingemarsson, Kajsa
Inte enklare än så
Cerú, Eva
En vecka i juni
Fagerholm, Monika
Den amerikanska flickan
Pilcher, Rosamunde
Vildhonung
Ragde, Anne Birkefeldt
Berlinerpopplarna
Ohlsson, Bengt
Gregorius
Adichie, Chimamanda Ngozi
En halv gul sol
Alakoski, Susanna
Håpas du trifs bra i fengelset
Bickmore, Barbara
En kärlekssaga
Ingemarsson, Kajsa
Bara vanligt vatten

05 januari 2012

Sjöstedt och Etzler

Det ser ut att bli en lätt match för Sjöstedt att nu ta över Vänsterpartiet. Får han dessutom Aron Etzler som sin väpnare så kan det bli en vass duo som ger den passiva regeringen en svettig tid resten av mandatperioden. Etzler har utmärkt sig genom kloka analyser i Gomorron Världen i radions P1. Man märker när folk bara tycker rakt ut, eller bygger sina åsikter på analys och erfarenhet. Och Etzler har uppenbarligen kollat runt - i dagens SvD slår han ett tungt slag på gong-gongen för att få upp vänsterfolket ur fåtöljerna. Kort, rappt, träffsäkert!

03 januari 2012

Den urbana landsbygden, och Folkpartiets fall

Man ska förvisso inte bry sig alltför mycket om enstaka procent hit eller dit i opinionsundersökningar, men när allt fokus i media ständigt snävt ligger på Håkan, Borg och Freddie, var det uppfriskande med en ledarartikel i Fria Tidningen nyligen som gjorde en intressant analys under rubriken "Den urbana landsbygden". Människor dras i allt större utsträckning till städer runt om i världen. Medelklassen sväller. "Det är som om världen har börjat förbereda sig för en oåterkallelig evakuering från jordens rurala delar. Mot ett samhälle utan landsbygd och således utan alternativ till urbant leverne. Kvar finns bara urban landsbygd." Ett exempel: Ung medelklass röstar grönt i Aspudden som en symbolisk protest mot konsumismen - men lik förbannat rullar den på, menar skribenten Klas Lundström. Ja, De Gröna växer i städerna, och de gamla f.d. liberalerna krymper. Mina egna tankar gick till stapeln för Folkpartiet som nyligen backade 1,5%. Inte att undra på. De har som ormen ömsat skinn sen Björklund tog över. Många bokstavstroende liberaler kännner att stärkkragen skaver svårt. Att höra Birgitta Olsson desperat sitta och försvara Euron i Aktuellt, och veta att hennes partiledning klamrar sig fast vid drömmar om både Nato och kärnreaktorer kan väl bara matchas av Newt Gingrich och de andra republikanska fossilerna som nu likt döende dinosaurier kämpar i Iowas primärval. Folkpartiet och de Gröna har alltid haft samma bas av lärare och unga intellektuella. Björklund och Olsson kör nu partiet mot botten utan att se tidens tecken, precis som Hägglund (kd) och rödhättan i centern. Vad vill riksdagens partier göra åt situationen i svensk offentlig sektor? Är det bara Sjöstedt och Åkesson som har radarn påslagen?

Krypskyttet (s) från Bloggosfären

Intressant hur Bloggosfären och Facebookinlägg nu alltmer funkar som krypskyttenäste och genast får grövre artilleristöd från kvällstidningarna i kanonaden mot nya (s)-generalen. Att krypskyttarna är fd ministrar och andra avdankade figurer ur de egna leden förvånar inte. En armé i upplösning, och generalen har uppenbarligen inte lyckats formera en ny stab som kan höja stridsmoralen och disciplinen i truppen. Ute på byn finns alla samhällsproblemen som behöver åtgärdas, men från (s) är uppenbarligen inte mycket att vänta sig framöver. Sjöstedt (v) kommer till öppen dörr. Vad Ylva säger är det väl för övrigt ingen utom kvällstidningarna som bryr sig om.

30 december 2011

Leif GW formidabel i radio

Dagens radioprogram signerat Leif GW Persson måste ha varit ett av årets bästa i kategorin personligt, underhållande, roligt och varmt. Bara att kapitulera, Leif. Salut!


29 december 2011

Läst: Lotta Lotass

Det är nånting med Sveriges inland. Där föds fantasier. Där föds myter och berättelser. Raden av drivna story tellers från inlandet är lång. Lotass kommer från en by i Dalarna. Läst hennes debut Kallkällan, och uppföljaren Från Gabbro till Löväng. Om hembygdens människor. Hon förstår de udda. Alla de som drömde om ett nytt liv - i Amerika. Drömmarna och besvikelserna. Strand-Erik, Kymmer Per, Pallas Valfrid - raden av öden är lång. Någon ger sig iväg. Någon kommer också tillbaka och har farit illa. Hon skriver en förtätad, korthuggen, nästan biblisk prosa, uppblandad med dialektala uttryck. Ej istället för inte. Utelämnar ofta subjekt i meningarna. Vänder ofta på ordföljden. Nästan som poesi, ja poesi.

24 december 2011

Georges Moustaki: Ma Solitude


Pour avoir si souvent dormi avec ma solitude,
Je m'en suis fait presque une amie, une douce habitude.
Elle ne me quitte pas d'un pas, fidèle comme une ombre.
Elle m'a suivi ça et là, aux quatres coins du monde.
Non, je ne suis jamais seul avec ma solitude.
Quand elle est au creux de mon lit, elle prend toute la place,
Et nous passons de longues nuits, tous les deux face à face.
Je ne sais vraiment pas jusqu'où ira cette complice,
Faudra-t-il que j'y prenne goût ou que je réagisse?
Non, je ne suis jamais seul avec ma solitude.
Par elle, j'ai autant appris que j'ai versé de larmes.
Si parfois je la répudie, jamais elle ne désarme.
Et, si je préfère l'amour d'une autre courtisane,
Elle sera à mon dernier jour, ma dernière compagne.
Non, je ne suis jamais seul avec ma solitude.
Non, je ne suis jamais seul avec ma solitude.

http://www.youtube.com/watch?v=1LkmvFo4i5s&feature=colike

16 december 2011

Mygelkulturens utbredning

Johan Westerholm sätter fingret på myglet bland förtroendevalda före detta (s)-politiker. Han gör det på sin läsvärda och välformulerade blogg. Och han får många intressanta repliker. Men detta att sko sig på det allmännas bekostnad är knappast ett isolerat socialdemokratiskt fenomen, och inte heller begränsat till den politiska sfären. Det är en allmän samhällsröta. Låt vara att det delvis har sin rot i det bidragstänkande som SAP en gång skapade med de bästa avsikter, men sedan blev dysfunktionellt när samhällsutvecklingen sprang ifrån det. Idag ser vi mygel och korruption både inom privat och offentlig sektor (även om vi på en europeisk skala nyligen något litet bättrade oss). Jättepensioner, fallskärmar, bonusar och andra gödselmekanismer som har spirat alldeles för länge. Moderaterna talar brett om sin arbetslinje, men det är bara ett nytt honnörsord med dimmig täckning. Alliansregeringen har trots fem år vid makten inte på allvar tacklat myglet. Deras åtgärder har ofta drabbat redan svaga grupper. Myglet fortsätter inom många sektorer. Vad hederliga väljare förväntar sig är raka och otvetydiga uttalanden att ta itu med fusk, målsättningar som också följs av lagförslag och ändringar i regelverken ända ner på kommunal och företagsnivå. Hittills har jag bara sett en ambition hos vänsterpartiets nya ledare att göra något åt detta. Möjligen också Sd? Johan Westerholm

"... Jag är, med all rätt anser jag, rätt förbannad på socialdemokrater som Jörgen Danielsson och Annika Billström. De låter utnyttja de trygghetssystem som vi kollektivt finansierar in absurdum. Den senare uppbär kommunalrådspension samtidigt som hon driver ett eget företag. Pensionen hålls intakt eftersom hon inte lyfter lön eller aktieutdelning från bolaget. Dessa, de som valt politiken som yrkeskarriär, visar hur skadligt detta är. De har tappat, om de någonsin haft det, kontakten med vanliga medborgares villkor..."